13. Då jag begrundade nattenes syner, då sömnen faller på menniskorna;
14. Då kom fruktan och bäfvande mig uppå, och all min ben förskräcktes.
15. Och då anden gick framom mig, reste mig håret på minom kropp.
16. Då stod en för min ögon, och dess skapnad kände jag intet; han var stilla, och jag hörde ena röst:
17. Huru kan en menniska vara rättfärdigare än Gud; eller en man vara renare än han, som honom gjort hafver?
18. Si, ibland sina tjenare finner han icke trohet, och i sinom Änglom finner han dårhet.
19. Huru mycket mer de som bo i lerhus; och de der grundade äro på jordene, skola förtäras af matk.