1. Deraf förskräcker sig mitt hjerta, och bäfvar.
2. Hörer hans rösts skall, och det ljud som utaf hans mun går.
3. Han ser under alla himlar, och hans ljus skin uppå jordenes ändar.
4. Efter honom bullrar dundret, han dundrar med ett stort skall; och när hans dundrande hördt varder, kan man intet förhålla det.
5. Gud dundrar med sitt dunder grufveliga, och gör stor ting, och varder dock intet känd.
6. Han talar till snön, så är han straxt här på jordene, och till regnskuren, så är regnskuren der med magt.
7. Man förgömmer sig ibland alla menniskor, att folket skall känna hans verk.