1. Deraf förskräcker sig mitt hjerta, och bäfvar.
2. Hörer hans rösts skall, och det ljud som utaf hans mun går.
3. Han ser under alla himlar, och hans ljus skin uppå jordenes ändar.
4. Efter honom bullrar dundret, han dundrar med ett stort skall; och när hans dundrande hördt varder, kan man intet förhålla det.
5. Gud dundrar med sitt dunder grufveliga, och gör stor ting, och varder dock intet känd.
6. Han talar till snön, så är han straxt här på jordene, och till regnskuren, så är regnskuren der med magt.
7. Man förgömmer sig ibland alla menniskor, att folket skall känna hans verk.
8. Vilddjuret kryper uti skjul, och blifver i sitt rum.
9. Sunnanefter kommer väder, och nordanefter köld.
10. Af Guds anda kommer frost, och stort vatten, då han utgjuter.
11. De tjocke skyar skilja sig, att klart skall varda, och igenom molnet utbrister hans ljus.
12. Han vänder skyarna hvart han vill, att de skola göra allt det han bjuder dem på jordenes krets;
13. Ehvad det är öfver en slägt, eller öfver ett land, då man finner honom barmhertigan.