21. Vakta dig, och vänd dig icke till det orätt är, såsom du för jämmers skull dig företagit hafver.
22. Si, Gud är för hög i sine kraft; ho är en lagförare såsom han är?
23. Ho vill hemsöka öfver honom hans väg? Och ho vill säga till honom: Du gör orätt?
24. Tänk uppå, att du intet vetst hans verk, såsom menniskorna sjunga.
25. Ty alla menniskor se det, menniskorna se det fjerran.
26. Si, Gud är stor och okänd; hans åratal kan ingen utfråga.
27. Han gör vattnet till små droppar, och drifver sina skyar samman till regn;
28. Så att skyarna flyta, och drypa fast uppå menniskorna.
29. Då han tager sig före att skingra sina skyar, och tager sitt täckelse bort;
30. Si, så utbreder han sitt ljus öfver dem, och öfvertäcker hafvet, dädan de komma.
31. Ty dermed dömer han folket, och gifver dem mat tillfyllest.