30. Ty jag lät min mun icke synda, så att han önskade hans själ ena banno.
31. Hafva icke de män i mine hyddo måst säga: Ack! att vi icke måtte af hans kött mättade varda.
32. Ute måste den främmande icke blifva; utan dem vägfarande lät jag mina dörr upp.
33. Hafver jag såsom en menniska skylt mina skalkhet, att jag skulle hemliga fördölja min missgerning?
34. Hafver jag grufvat mig för stora hopen; eller hafver frändernas föraktelse mig förskräckt? Jag blef stilla, och gick icke ut genom dörrena.