7. Emellan buskar ropade de, och ibland tistlar församlade de sig;
8. De lösa och föraktada menniskors barn, de som ringast voro i landena.
9. Nu är jag deras strängaspel vorden, och måste vara deras nymäre.
10. De styggas vid mig, och draga sig långt ifrå mig; och spara icke att spotta för mitt ansigte.
11. Ty han hafver spänt mina seno, och hafver ödmjukat mig; och lagt ett betsel i munnen uppå mig.
12. På högra sidone, der jag grönskades, satte de sig upp emot mig; och stötte mina fötter bort, och gjorde en väg öfver mig, till att förderfva mig.
13. De hafva förspillt mina stigar; det var dem så lätt att göra mig skada, att de ingen hjelp behöfde dertill.
14. De äro inkomne såsom genom stora refvor, och äro utan ordan infallne;