3. De som för hungers skull och bekymmer ensamme flydde in i öknena, nyliga förderfvade och elände vordne;
4. De som nesslo uppryckte omkring buskarna, och enerötter var deras mat;
5. Och då de dem uppryckte, fröjdades de deröfver såsom en tjuf.
6. Vid de stygga bäcker bodde de, uti jordkulor och bergskrefvor;
7. Emellan buskar ropade de, och ibland tistlar församlade de sig;
8. De lösa och föraktada menniskors barn, de som ringast voro i landena.
9. Nu är jag deras strängaspel vorden, och måste vara deras nymäre.
10. De styggas vid mig, och draga sig långt ifrå mig; och spara icke att spotta för mitt ansigte.
11. Ty han hafver spänt mina seno, och hafver ödmjukat mig; och lagt ett betsel i munnen uppå mig.