13. Dens välsignelse, som förgås skulle, kom öfver mig; och jag tröstade enkones hjerta.
14. Rättfärdighet var min klädebonad, den iklädde jag såsom en kjortel; och min dom var min skrud.
15. Jag var dens blindas öga, och dens haltas fot.
16. Jag var de fattigas fader, och hvilken sak jag icke visste, den utfrågade jag.
17. Jag sönderslog dens orättfärdigas oxlatänder, och tog rofvet utu hans tänder.
18. Jag tänkte: Jag vill dö uti mitt näste, och göra mina dagar många såsom sand.
19. Min säd gick upp af vätsko, och dagg blef öfver min årsväxt.