10. Då Förstarnas röst gömde sig undan, och deras tunga lådde vid deras gom.
11. Ty hvilkens öra mig hörde, den prisade mig saligan; och hvilkens öga mig såg, den vittnade om mig.
12. Förty jag halp den fattiga, som ropade, och den faderlösa, som ingen hjelpare hade.
13. Dens välsignelse, som förgås skulle, kom öfver mig; och jag tröstade enkones hjerta.
14. Rättfärdighet var min klädebonad, den iklädde jag såsom en kjortel; och min dom var min skrud.
15. Jag var dens blindas öga, och dens haltas fot.
16. Jag var de fattigas fader, och hvilken sak jag icke visste, den utfrågade jag.