1. Och Job hof åter upp sitt ordspråk, och sade:
2. Ack! att jag vore såsom uti de förra månader, uti de dagar då Gud bevarade mig.
3. Då hans lykta sken öfver mitt hufvud, och jag i mörkrena gick vid hans ljus;
4. Såsom jag var i min ungdoms tid, då Guds hemlighet var öfver mina hyddo;
5. Då den Allsmägtige ännu med mig var, och mine tjenare allt omkring mig;
6. Då jag tvådde min väg uti smör, och hälleberget utgöt mig oljoflodar;
7. Då jag utgick till stadsporten, och lät bereda mig mitt säte på gatone;
8. Då mig ynglingar sågo, och undstungo sig, och de gamle uppstodo för mig;
9. Då de öfverste igen vände att tala, och lade sina hand på sin mun;