7. Du hafver icke gifvit dem trötta vatten dricka; du hafver nekat dem hungroga ditt bröd.
8. Du hafver brukat våld i landena, och bott deruti med stort prål.
9. Enkor hafver du låtit gå ohulpna, och sönderbrutit de faderlösas armar.
10. Derföre äst du omvefvad med snaro, och fruktan hafver dig hasteliga förskräckt.
11. Skulle du då icke se mörkret, och vattufloden icke öfvertäcka dig?
12. Si, Gud är hög i himmelen, och ser stjernorna uppe i höjdene;
13. Och du säger: Hvad vet Gud? Skulle han kunna döma det i mörkret är?
14. Skyn skyler för honom, och han ser intet; han vandrar i himmelens omgång.
15. Vill du akta på verldenes lopp, der de orättfärdige uti gångne äro?