19. Alle mine trogne vänner hafva styggelse vid mig, och de jag kär hade, hafva vändt sig emot mig.
20. Min ben låda vid min hud och kött; jag kan med hudene icke skyla mina tänder.
21. Förbarmer eder öfver mig; förbarmer eder öfver mig, ju I mine vänner; ty Guds hand hafver kommit vid mig.
22. Hvi förföljen I mig såväl som Gud, och kunnen af mitt kött icke mätte varda?
23. Ack! att mitt tal måtte skrifvet varda; ack! att det måtte uti en bok satt varda;
24. Med en jernstyl ingrafvet uti bly; och till en evig åminnelse hugget i sten:
25. Jag vet att min Förlossare lefver; och han skall på sistone uppväcka mig af jordene;
26. Och jag skall sedan med desso mine hud omklädd varda, och skall i mitt kött få se Gud.
27. Honom skall jag mig se, och min ögon skola skåda honom, och ingen annan. Mine njurar äro upptärde uti mino sköte;
28. Ty I sägen: Huru skole vi förfölja honom, och finna en sak emot honom?
29. Frukter eder för svärdet; förty svärdet är en hämnd öfver missgerningar; på det I veta mågen, att näpst är till.