14. Han hafver gjort mig ett sår öfver det andra; han hafver öfverfallit mig såsom en kämpe.
15. Jag hafver sömmat en säck på mina hud, och hafver lagt mitt horn i mull.
16. Mitt ansigte är svullet af gråt, och min ögonlock äro vorden mörk;
17. Ändock att ingen orättfärdighet är i mine hand, och min bön är ren.
18. Ack jord! öfvertäck icke mitt blod, och mitt rop hafve intet rum.
19. Och si nu, mitt vittne är i himmelen, och den mig känner är i höjdene.
20. Mine vänner äro mine begabbare; mitt öga fäller tårar till Gud.
21. Om en man kunde gå till rätta med Gud, såsom menniskors barn med sin nästa.
22. Men de förelagda år äro komne; och jag går den vägen bort, den jag aldrig igen kommer.