1. Job svarade, och sade:
2. Jag hafver sådana ofta hört; I ären alle arme hugsvalare.
3. När vilja dock dessa lösa ord hafva en ända? Eller hvad fattas dig, att du så svarar?
4. Jag kunde ock väl tala såsom I; jag ville att edor själ vore i mine själs stad; jag ville ock finna ord emot eder, och så rista mitt hufvud öfver eder.
5. Jag ville styrka eder med munnen, och tala af sinnet med mina läppar.
6. Men om jag än talar, så skonar min svede mig dock intet; låter jag ock blifvat, så går han dock intet ifrå mig.
7. Men nu gör han mig vedermödo, och förstörer all min ledamot.
8. Han hafver mig gjort skrynkotan, och vittnar emot mig; och min motståndare hafver sig upp emot mig, och svarar emot mig.