16. Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;
17. Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.
18. Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.
19. Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.
20. Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.