1. Men den rättfärdige förgås, och ingen är som lägger det uppå hjertat, och helgo män varda bortryckte, och ingen aktar deruppå; ty de rättfärdige varda borttagne för olyckone;
2. Och de som redeliga för sig vandrat hafva, komma till frid, och hvilas uti deras kamrar.
3. Kommer härfram, I trollkonobarn, I horkarlars och horors säd.
4. Med hvem viljen I nu hafva edra lust? Öfver hvem viljen I nu gapa med munnenom, och räcka ut tungona? Ären I icke öfverträdelsens barn och en falsk säd?
5. I som så hete ären till afgudar under all grön trä, och slagten barn vid bäckerna under bergen.
6. Ditt väsende är med de släta stenar i bäckenom; de äro din del, dem utgjuter du ditt dryckoffer, då du spisoffer offrar. Skulle jag dertill lust hafva?