7. Vinet försvinner, vinträt förvissnar, och alle de, som af hjertat glade voro, sucka.
8. Fröjd af trummor håller upp, de gladas lust är ute; harpors fröjd hafver en ända.
9. Man sjunger intet, der man vin dricker, och god dryck är bitter dem som dricka honom.
10. Den tomme staden är nederbruten; all hus äro tillsluten, så att ingen går derin.
11. Man klagar efter vin på gatone, all glädje är borto, all landsens fröjd är sin väg.
12. Icke annat än förödelse är blifvet i stadenom, och portarna stå öde.
13. Ty det går i landena och med folkena, lika som när ett oljoträ afplockadt är; såsom när man efterhämtar, då vinanden ute är.