12. Icke annat än förödelse är blifvet i stadenom, och portarna stå öde.
13. Ty det går i landena och med folkena, lika som när ett oljoträ afplockadt är; såsom när man efterhämtar, då vinanden ute är.
14. De samme upphäfva deras röst och lofva, och glädjas öfver Herrans härlighet ifrå hafvet.
15. Så priser nu Herran i dalomen; på hafsens öar Herrans Israels Guds Namn.