6. Men du hafver låtit fara ditt folk, Jacobs hus; ty de bedrifvat mer än de österländningar, och äro dagaväljare såsom de Philisteer; och låta de främmande barn varda mång.
7. Deras land är fullt med silfver och guld, och på deras rikedom är ingen ände; deras land är fullt med hästar, och på deras vagnar är ingen ände.
8. Deras land är också fullt med afgudar, och de tillbedja sitt handaverk, det deras finger gjort hafva.
9. Der bugar den menige man, der ödmjuka sig de myndige; det varder du icke förlåtandes dem.
10. Gack in uti bergen, och bortgöm dig uti jordene, för Herrans fruktan, och för hans härliga majestät.
11. Förty all hög ögon skola förnedrad varda, och hvad högt är ibland menniskor, det måste bocka sig; men Herren skall på den tid allena hög vara.
12. Ty Herrans Zebaoths dag skall gå öfver allt högfärdigt och högt, och öfver allt upphäfvet, att det skall förnedradt varda;
13. Och öfver all hög och upphäfven cedreträ i Libanon, och öfver alla ekar i Basan;
14. Öfver all hög berg, och öfver alla upphöjda backar;
15. Öfver all hög torn, och öfver alla fasta murar;
16. Öfver all skepp i hafvet, och öfver all kostelig skepps baner;