13. Och öfver all hög och upphäfven cedreträ i Libanon, och öfver alla ekar i Basan;
14. Öfver all hög berg, och öfver alla upphöjda backar;
15. Öfver all hög torn, och öfver alla fasta murar;
16. Öfver all skepp i hafvet, och öfver all kostelig skepps baner;
17. Att sig böja måste all höghet, och sig ödmjuka hvad högt är ibland menniskorna; och Herren allena hög vara på den tiden.
18. Och afgudarna skola platt förgås.
19. Så skall man gå in uti bergskrefvor, och uti jordkulor, för Herrans fruktan, och för hans härliga majestät, då han tager till att förskräcka jordena.
20. På den tiden skall hvar och en bortkasta sina silfverafgudar, och gyldene afgudar, som han sig hafver göra låtit till att tillbedja, och till att ära mullvärplar och flädermöss;
21. På det han må krypa in uti stenklyftor, och i bergskrefvor, för Herrans fruktan, och för hans härliga majestät, då han tager till att förskräcka jordena.
22. Så befatter eder intet med menniskone, som anda hafver i näsone; ty I veten icke, huru högt han är aktad.