27. Jag hafver satt dig till en smältare i mitt folk, det så hårdt är; att du deras väsende förfara och bepröfva skall.
28. De äro allesamman affällige, vandrande förrädeliga; de äro allesamman förderfvad koppar och jern.
29. Blåsbälgen är förbränd, blyet försvinner, smältningen är förgäfves; ty det onda är icke ifråskildt.
30. Derföre heta de ock ett förkastadt silfver; ty Herren hafver förkastat dem.