17. De skola belägga dem allt omkring, såsom vaktare på markene; ty de hafva förtörnat mig, säger Herren.
18. Det hafver du till lön för ditt väsende och dina gerningar; då skall ditt hjerta känna, huru stor din ondska är.
19. O! huru är mig så ondt i hjertat; mitt hjerta bultar i kroppen, och hafver ingen ro; ty min själ hörer basunaljud, och en slagtning;
20. Och ett mordskri öfver det andra; ty hela landet varder förhärjadt; med hast varda mina hyddor och min tjäll förstörd.
21. Huru länge skall jag nu se baneren, och höra basunaljudet?
22. Men mitt folk är galet, och tror mig intet; galne äro de, och aktat intet; vise nog äro de till att göra det ondt är; men att göra det godt är, vilja de icke lära.
23. Jag såg uppå jordena, si, hon var tom och öde; och uppå himmelen, och han var mörk.
24. Jag såg uppå bergen, och si, de bäfvade, och alle högar darrade.
25. Jag såg, och si, der var ingen menniska; och alle foglar under himmelen voro bortflogne.
26. Jag såg, och si, åkermarken var öde, och alle städer derinne voro nederbrutne af Herranom, och af hans grymma vrede.