1. Nu väl, I rike, gråter, och tjuter öfver edor uselhet, som eder öfverkomma skall.
2. Edre rikedomar äro förruttnade; edor kläder äro uppäten af mal.
3. Edart guld och silfver är förrostadt, och deras rost skall vara eder till vittnesbörd, och skall uppäta edart kött såsom en eld. I hafven församlat eder ägodelar i yttersta dagarna.
4. Si, arbetarenas lön, som edart land afbergat hafva, hvilken I dem svikliga ifrå haft hafven, ropar; och deras rop, som afbergade, är inkommet i Herrans Zebaoths öron.