1. Jacobus, Guds och Herrans Jesu Christi tjenare: dem tolf slägtom, som äro här och der förskingrade, helso.
2. Mine bröder, håller det för all glädje, när I fallen i mångahanda frestelse;
3. Och veter, att edor tros bepröfvelse gör tålamod.
4. Men låter tålamodet hafva ett fullbordadt verk; på det I skolen vara fullkomna och hele, och intet fel hafva.
5. Hvar nu någrom ibland eder fattas visdom, han bedje af Gudi, den der gifver enfaldeliga allom, och förviter icke; och han skall honom gifven varda.
6. Men han bedje i trone, intet tviflandes; ty den der tviflar, han är såsom hafsens våg, som af vädret drifs och föres.
7. Sådana menniska tänke icke, att hon får något af Herranom.
8. En man, som tviflar, är ostadig i alla sina vägar.
9. Men en broder, som ringa är, berömme sig af sin upphöjelse;
10. Och den som rik är, af sin förnedring; ty såsom blomstret af gräset skall han förgås.
11. Solen går upp med hetta, och gräset förvissnar, och blomstret faller af, och dess sköna fägring förgås; så skall ock den rike förvissna uti sina vägar.
12. Salig är den man, som tåleliga lider frestelse; ty då han bepröfvad är, skall han ta lifsens krono, den Gud lofvat hafver dem som honom älska.