2. Du menniskobarn, säg Förstanom Tyrus: Detta säger Herren Herren: Derföre, att ditt hjerta upphäfver sig, och säger: Jag är Gud; jag sitter på enom stol, såsom en Gud midt uppå hafvena; ändock du äst en menniska, och icke Gud, likväl förhäfver sig ditt hjerta, lika som du vore Gud.
3. Si, du håller dig klokare än Daniel, så att dig skall intet fördoldt vara;
4. Och hafver, genom dina klokhet och förstånd, kommit sådana magt åstad, och församlat rikedomar af guld och silfver;
5. Och hafver, genom dina stora vishet och handtering, till så stora magt kommit; deraf äst du så stolt vorden, att du så mägtig äst.
6. Derföre säger Herren Herren alltså: Efter ditt hjerta förhäfver sig, lika som du vore Gud;
7. Derföre, si, jag skall sända främmande öfver dig, nämliga Hedningarnas tyranner; de skola utdraga sin svärd öfver dina sköna vishet, och göra dina stora äro till skam.
8. De skola störta dig neder i kulona, så att du skall dö midt i hafvena, lika som de slagne.
9. Hvad gäller, om du då för dina dråpare säga skall: Jag är Gud; ändock du ingen Gud äst, utan en menniska, och äst uti dina dråpares hand.