1. Och ett väder lyfte mig upp, och förde mig inför porten åt Herrans hus, hvilken österut är; och si, i den porten voro fem och tjugu män; och jag såg ibland dem Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benaja son, som Förstar voro i folkena.
2. Och han sade till mig: Du menniskobarn, desse män hafva de tankar som vilja illa lyktas, och de anslag som denna stadenom skada skola.
3. Ty de säga: Det är intet så när, låt oss man bygga hus; han är grytan, vi äre köttet.
4. Derföre skall du menniskobarn prophetera emot dem.
5. Och Herrans Ande föll öfver mig, och sade till mig: Säg, detta säger Herren; I af Israels hus hafven talat rätt, edra tankar känner jag väl;
6. I hafven dräpit alltför många i denna stadenom, och hans gator ligga fulla med döda.