1. Och ett väder lyfte mig upp, och förde mig inför porten åt Herrans hus, hvilken österut är; och si, i den porten voro fem och tjugu män; och jag såg ibland dem Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benaja son, som Förstar voro i folkena.
2. Och han sade till mig: Du menniskobarn, desse män hafva de tankar som vilja illa lyktas, och de anslag som denna stadenom skada skola.
3. Ty de säga: Det är intet så när, låt oss man bygga hus; han är grytan, vi äre köttet.
4. Derföre skall du menniskobarn prophetera emot dem.
5. Och Herrans Ande föll öfver mig, och sade till mig: Säg, detta säger Herren; I af Israels hus hafven talat rätt, edra tankar känner jag väl;
6. I hafven dräpit alltför många i denna stadenom, och hans gator ligga fulla med döda.
7. Derföre säger Herren Herren alltså: De som I derinne dräpit hafven, de äro köttet, och han är grytan; men I måsten härut.
8. Svärdet, som I frukten, det skall jag låta komma öfver eder, säger Herren Herren.
9. Jag skall drifva eder derut, och gifva eder främmandom i händer, och skall göra eder edran rätt.
10. I skolen falla genom svärd; i Israels gränsor skall jag döma eder, och I skolen förnimma, att jag är Herren.