7. Och hafver på sins kötts dagar offrat bön och åkallan, med starkt rop och tårar till honom, som honom frälsa kunde ifrå döden; och vardt bönhörd, derföre att han höll Gud i vördning.
8. Och ändå han var Guds Son, hafver han dock af thy han led lärt lydno.
9. Och då han fullkommen vardt, blef han allom dem, som honom lyda, en orsak till evig salighet;
10. Kallad af Gudi en öfverste Prest, efter Melchisedeks sätt.
11. Derom vi hade väl mycket tala; men det är svårt, efter I ären så oförståndige;
12. Och I, som längesedan skulle varit lärare, behöfven åter att man lärer eder de första bokstäfverna af Guds ord; och att man gifver eder mjölk, och icke stadig mat.
13. Ty hvem man ännu mjölk gifva måste, han är oförfaren i rättfärdighetenes ord; ty han är ett barn.
14. Men dem, som fullkomne äro, tillhörer stadig mat, de som genom vanan öfvade äro i sinnen, till att åtskilja godt och ondt.