26. Ty om vi sjelfviljande syndom, sedan vi förstått hafve sanningen, då står oss intet offer igen för synderna;
27. Utan en förskräckelig domsens förbidelse, och eldsens nit, som motståndarena förtära skall.
28. Ho som bryter Mosi lag, han måste dö utan barmhertighet, efter tu eller tre vittne.
29. Huru mycket större näpst, menen I, förtjenar den som Guds Son förtrampar, och Testamentsens blod såsom orent aktar, genom hvilket han helgad är, och försmädar nådenes Anda?
30. Ty vi kännom den som sade: Hämnden är min; jag skall vedergällat, säger Herren; och åter: Herren skall döma sitt folk.
31. Det är gräseligit falla uti lefvandes Guds händer.
32. Men kommer ihåg de framledna dagar, i hvilkom I upplyste voren, och stoden en stor törning i bedröfvelsen;
33. Endels, då I sjelfve, genom hädelse och bedröfvelse, ett vidunder vorden; och endels, då I sällskap haden med dem, som det så går.
34. Ty I hafven delaktige varit af de bedröfvelser, som af minom bojom gingo, och med fröjd lidit edra ägodelars försköfling, vetandes att I när eder sjelfva bättre och blifvande ägodelar hafven i himmelen.
35. Så kaster icke nu bort edra tröst, som en stor lön hafver.
36. Ty tålamodet är eder behof; på det I mågen göra Guds vilja, och få det som lofvadt är.
37. Ty ännu en liten tid, så kommer den som komma skall, och fördröjer icke.
38. Men den rättfärdige skall lefva af tron; och hvilken sig undandrager, han skall icke behaga mine själ.