24. Och låt oss akta på oss inbördes, till att uppväcka till kärlek och goda gerningar;
25. Icke öfvergifvandes vår församling, såsom somlige för sed hafva; utan förmaner eder inbördes, och det dess mer, att I sen huru dagen nalkas.
26. Ty om vi sjelfviljande syndom, sedan vi förstått hafve sanningen, då står oss intet offer igen för synderna;
27. Utan en förskräckelig domsens förbidelse, och eldsens nit, som motståndarena förtära skall.
28. Ho som bryter Mosi lag, han måste dö utan barmhertighet, efter tu eller tre vittne.
29. Huru mycket större näpst, menen I, förtjenar den som Guds Son förtrampar, och Testamentsens blod såsom orent aktar, genom hvilket han helgad är, och försmädar nådenes Anda?
30. Ty vi kännom den som sade: Hämnden är min; jag skall vedergällat, säger Herren; och åter: Herren skall döma sitt folk.
31. Det är gräseligit falla uti lefvandes Guds händer.
32. Men kommer ihåg de framledna dagar, i hvilkom I upplyste voren, och stoden en stor törning i bedröfvelsen;