2. Utan är under förmyndare och föreståndare, intill den tiden som af fadrenom förelagd är.
3. Sammalunda ock vi, då vi vorom barn, vore vi tvingade under utvärtes stadgar.
4. Men då tiden vardt fullkommen, sände Gud sin Son, föddan af qvinno, gjordan under lagen;
5. På det han skulle förlossa dem, som under lagen voro, att vi skullom få barnaskapet.
6. Efter I nu ären söner, hafver Gud sändt sins Sons Anda uti edor hjertan, hvilken ropar: Abba, käre Fader.
7. Så är här nu icke mer tjenare, utan son; är han son, så är han ock Guds arfvinge genom Christum.
8. Men den tid I intet känden Gud, tjenten I dem som af naturen icke äro gudar.
9. Men nu, medan I Gud känt hafven, ja mycket mer kände ären af Gudi, hvi vänden I eder då om till de svaga och vedertorftiga stadgar igen, hvilkom I på nytt tjena viljen?
10. I hållen dagar och månader, högtider och årstider.
11. Jag fruktar om eder, att jag tilläfventyrs icke hafver fåfängt arbetat på eder.
12. Varer såsom jag är, efter jag ock är såsom I. Käre bröder, jag beder eder, I hafven mig intet emot gjort.
13. I veten, att jag genom köttsens svaghet i förstone predikade eder Evangelium.
14. Och min frestelse, som jag led på köttsens vägnar, hafven I intet föraktat, icke heller försmått, utan anammaden mig såsom en Guds Ängel; ja, såsom Christum Jesum.
15. Huru salige voren I då? Jag är edart vittne, att om det hade möjeligit varit, haden I edor ögon uttagit, och gifvit mig.
16. Är jag då nu vorden edar ovän, att jag säger eder sanningen?
17. De nitälska eder icke rätteliga, utan vilja draga eder ifrå mig, att I skolen nitälska dem.