11. Jag fruktar om eder, att jag tilläfventyrs icke hafver fåfängt arbetat på eder.
12. Varer såsom jag är, efter jag ock är såsom I. Käre bröder, jag beder eder, I hafven mig intet emot gjort.
13. I veten, att jag genom köttsens svaghet i förstone predikade eder Evangelium.
14. Och min frestelse, som jag led på köttsens vägnar, hafven I intet föraktat, icke heller försmått, utan anammaden mig såsom en Guds Ängel; ja, såsom Christum Jesum.
15. Huru salige voren I då? Jag är edart vittne, att om det hade möjeligit varit, haden I edor ögon uttagit, och gifvit mig.
16. Är jag då nu vorden edar ovän, att jag säger eder sanningen?
17. De nitälska eder icke rätteliga, utan vilja draga eder ifrå mig, att I skolen nitälska dem.
18. Så är nu väl godt nitälska, då det sker om det godt är alltid, och icke allenast då jag tillstädes är.