15. När de kommo derned, bådo de för dem, att de skulle få den Helga Anda.
16. Ty han var icke än då fallen på någondera; utan de voro allenast döpte i Herrans Jesu Namn.
17. Då lade de händer på dem, och de fingo den Helga Anda.
18. När Simon såg, att den Helge Ande gafs dermed, att Apostlarna lade händer på dem, böd han dem penningar,
19. Sägandes: Gifver ock mig den magten, att hvem som helst jag lägger händer uppå, han får den Helga Anda.
20. Då sade Petrus till honom: Det du fördömd vorde med dina penningar; efter du menar, att Guds gåfva kan fås för penningar.
21. Du hafver hvarken del eller lott i detta ordet; ty ditt hjerta är icke rätt för Gudi.
22. Derföre bättra dig af denna dine ondsko, och bed Gud, att dig dins hjertas tankar måga förlåtna varda;
23. Ty jag ser, att du äst full med bitter galla, och bebunden i vrånghet.
24. Då svarade Simon, och sade: Beder I Herran för mig, att mig intet öfvergår af det I saden.
25. Och sedan de hade betygat, och talat Herrans ord, vände de om igen åt Jerusalem; och predikade Evangelium i många städer i Samarien.
26. Men Herrans Ängel talade till Philippum, och sade: Statt upp, och gack söderut, den vägen, som löper nederåt ifrå Jerusalem, till Gaza, som öde är.
27. Så stod han upp, och gick. Och si, en Ethiopisk man, en kamererare, och väldig när Drottning Candaces uti Ethiopien, hvilken hon hade satt öfver alla sina håfvor; han var kommen till Jerusalem, der att tillbedja;
28. Och for hem igen, satt på sin vagn, och las den Propheten Esaias.
29. Då sade Anden till Philippus: Gack fram, och gif dig intill denna vagnen.
30. Då lopp Philippus fram, och hörde honom läsa Propheten Esaias, och sade: Förstår du ock hvad du läs?
31. Då sade han: Huru skulle jag förståt, utan mig någor vistet? Och bad Philippus, att han skulle uppstiga, och sitta när sig.