19. Och då Herren det såg, vardt han vreder öfver sina söner och döttrar;
20. Och han sade: Jag skall förskyla mitt ansigte för dem, och vill se hvad dem på sistone vederfaras kan; ty det är ett afvogt slägte, och sådana barn, der ingen tro uti är.
21. De hafva rett mig på det som icke är Gud; med deras afguderi hafva de förtörnat mig; och jag skall reta dem igen, på det som icke är folk; med ett galet folk skall jag förtörna dem.
22. Elden är upptänd i mine vrede, och skall brinna intill det nedersta helvetet; och skall förtära landet med sin växt, och skall uppbränna bergsgrunden.
23. Jag skall samka olycko öfver dem; jag skall förskjuta alla mina pilar på dem.
24. För hunger skola de försmäkta, och förtärde varda af skälfvo och ond sår; jag skall låta komma till dem vilddjurs tänder och grymma ormar.
25. Utvärtes skall svärdet föröda dem, och invärtes förskräckelse; både dränger och pigor, den som dir med dem gråhårota.
26. Jag skall säga: Hvar äro de? Jag skall borttaga deras åminnelse ifrå menniskomen;
27. Om jag icke skydde för fiendernas vrede, att deras fiender icke skola varda stolte, och måtte säga: Vår höga hand hafver allt detta gjort, och icke Herren.
28. Ty det är ett folk, der intet råd uti är, och intet förstånd är i dem.
29. O! att de vise vore, och de måtte besinna, hvad dem framdeles öfvergå skall.