11. Edra barn, edra qvinnor, främlingen som i ditt lägre är, både din vedahuggare, och din vattudragare;
12. Att du skall ingå uti Herrans dins Guds förbund, och i den ed som Herren din Gud med dig gör i dag;
13. På det han skall i denna dag upprätta dig sig till folk; och han skall vara din Gud, såsom han dig sagt hafver, och såsom han dina fäder, Abraham, Isaac och Jacob, svorit hafver.
14. Ty jag gör icke detta förbundet och denna eden med eder allena;
15. Utan både med eder, som i dag här ären, och stån här med oss för Herranom vårom Gud, och med dem som i dag här icke med oss äro.
16. Förty I veten huru vi bodde i Egypti land, och droge midt igenom Hedningarna, genom hvilka I foren;
17. Och sågen deras styggelse, och deras afgudar, stock och sten, silfver och guld, som när dem var;
18. Att tilläfventyrs icke någor är ibland eder, man eller qvinna, eller en slägt, eller ätt, som sitt hjerta i dag vändt hafver ifrå Herranom vårom Gud, så att han vill bortgå, och tjena dessa folks gudar, och varder tilläfventyrs en rot ibland eder, som galla och malört bär;
19. Och ändock han än hörer denna förbannelsens ord, välsignar han sig likaväl i sino hjerta, och säger: Det varder icke än så ondt; jag vill vandra såsom mitt hjerta täckes; och varda alltså de druckne med de törstiga förtappade.