9. Då sade jag till eder på samma tiden: Jag förmår icke allena utstå med eder;
10. Förty Herren edar Gud hafver förökat eder, så att I på denna dag ären såsom stjernornas tal på himmelen.
11. Herren edra fäders Gud göre eder ännu mång tusend mer, och välsigne eder, såsom han eder sagt hafver.
12. Huru kan jag allena sådana mödo, och tunga, och trätor, draga af eder?
13. Tager utaf eder visa och förståndiga män, de som ibland edra slägter bekände äro, dem vill jag uppsätta eder för höfvitsmän.
14. Då svaraden I mig, och saden: Det är en god ting, der du om talar, att du göra vill.
15. Så tog jag de yppersta af edra slägter, visa och bekända män, och satte dem öfver eder till höfvitsmän, öfver tusende, öfver hundrade, öfver femtio, öfver tio, och ämbetsmän i edra slägter;