8. Och skolen gifva dem mer af dem som mycket äga ibland Israels barn, och mindre af dem som mindre äga; hvar och en, efter hans arfvedel, den honom tillskift varder, skall gifva Leviterna städer.
9. Och Herren talade med Mose, och sade:
10. Tala med Israels barn, och säg till dem: När I kommen öfver Jordan in uti Canaans land,
11. Skolen I utvälja städer, som fristäder skola vara, deruti fly må den som någon med våda ihjälslår.
12. Och skola sådane fristäder vara ibland eder, för blodhämnarens skull, att han icke skall dö, som dråpet gjorde, intilldess han hafver ståndit till rätta inför menighetene.
13. Och de städer, som I gifva skolen, skola vara sex fristäder;
14. Tre skolen I gifva på desso sidone Jordan; och tre i Canaans lande.
15. Det äro de sex fristäder, både för Israels barn, och främlingom, och husmän ibland eder; att dit må fly ho som helst ena själ slår med våda.
16. Hvilken som slår en med något jern, så att han dör, han är en mandråpare; och skall döden dö.
17. Kastar han honom med en sten, der någor kan död af varda, så att han blifver död deraf, så är han en mandråpare; och skall döden dö.
18. Slår han honom med något trä, der någor kan med dödsslagen varda, så att han dör, så är han en mandråpare; och skall döden dö.
19. Blodhämnaren skall slå mandråparen ihjäl; såsom han slagit hafver, så skall man döda honom igen.
20. Stöter han honom af hat, eller kastar något på honom med försåt, så att han dör;
21. Eller slår honom af ovänskap med sine hand, så att han dör, så skall han döden dö, som honom slog; ty han är en mandråpare; blodhämnaren skall dräpa honom, när han råkar honom.
22. Men stöter han honom oförvarandes utan ovänskap, eller kastar något på honom, icke med försåt;