3. Att de skola bo i städerna, och hafva sin boskap, gods och allahanda djur i förstäderna.
4. Vidden till förstäderna, som de skola gifva Leviterna, skall vara tusende alnar utifrå stadsmuren allt omkring.
5. Så skolen I då mäta utanför staden, på den sidone österut, tutusend alnar; och på den sidone söderut, tutusend alnar; och på den sidone vesterut, tutusend alnar; och på den sidone norrut, tutusend alnar; att staden skall vara midt uti. Det skall vara deras förstäder.
6. Och ibland de städer, som I gifven Leviterna, skolen I gifva sex fristäder, att den som någon ihjälslår må fly derin; derutöfver skolen I ännu gifva dem två och fyratio städer;
7. Så att alle städer, som I gifven Leviterna, blifva åtta och fyratio med deras förstäder;
8. Och skolen gifva dem mer af dem som mycket äga ibland Israels barn, och mindre af dem som mindre äga; hvar och en, efter hans arfvedel, den honom tillskift varder, skall gifva Leviterna städer.
9. Och Herren talade med Mose, och sade:
10. Tala med Israels barn, och säg till dem: När I kommen öfver Jordan in uti Canaans land,
11. Skolen I utvälja städer, som fristäder skola vara, deruti fly må den som någon med våda ihjälslår.
12. Och skola sådane fristäder vara ibland eder, för blodhämnarens skull, att han icke skall dö, som dråpet gjorde, intilldess han hafver ståndit till rätta inför menighetene.
13. Och de städer, som I gifva skolen, skola vara sex fristäder;
14. Tre skolen I gifva på desso sidone Jordan; och tre i Canaans lande.
15. Det äro de sex fristäder, både för Israels barn, och främlingom, och husmän ibland eder; att dit må fly ho som helst ena själ slår med våda.
16. Hvilken som slår en med något jern, så att han dör, han är en mandråpare; och skall döden dö.
17. Kastar han honom med en sten, der någor kan död af varda, så att han blifver död deraf, så är han en mandråpare; och skall döden dö.