42. De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
43. Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
44. Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
45. De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
46. De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
47. Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
48. Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
49. Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
50. Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
51. Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.