19. Fås han vid, så att han utgår vid sin staf, så skall han, som slog honom, vara ursaker; undantagno, att han skall betala honom hvad han försummat hafver, och gifva honom hans läkarelön.
20. Den sin träl eller trälinno slår med en staf, så att han dör under hans händer, han skall lida der straff före.
21. Lefver han öfver en eller två dagar, så skall han icke lida der straff före; ty det är hans penningar.
22. Om män kifva tillhopa, och någondera stöter någon qvinno, som hafvandes är, så att henne förgås barn, och henne dock eljest intet skadar; så skall man näpsa honom till penningar, så mycket som qvinnones man honom pålägger; och skall det utgifva efter mäklares känning.
23. Skader henne något, då skall han gifva själ för själ,
24. Öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot,