1. Men om tider och stunder, käre bröder, är icke behof att skrifva eder.
2. Ty I veten väl, att Herrans dag skall komma såsom en tjuf om nattena.
3. Derföre, när de varda sägande: Det är frid, och all ting utan fara; då skall dem hasteligit förderf öfverkomma, lika som födslopinan qvinnone påkommer, som hafvandes är; och de skola icke kunna undfly.
4. Men I, käre bröder, ären icke uti mörkret, att den dagen, såsom en tjuf, skall få eder fatt.
5. Alle I ären ljusens barn, och dagsens barn; vi hörom icke nattene till, icke heller mörkret.
6. Så låter oss nu icke sofva, såsom de andre; utan låter oss vaka och nyktre vara;
7. Ty de som sofva, de sofva om nattena; och de som druckne äro, de äro druckne om nattena.
8. Men vi, som dagen tillhöre, skole nyktre vara, iklädde trones och kärlekens kräfveto, och salighetenes hopp för en hjelm.