1. Men om tider och stunder, käre bröder, är icke behof att skrifva eder.
2. Ty I veten väl, att Herrans dag skall komma såsom en tjuf om nattena.
3. Derföre, när de varda sägande: Det är frid, och all ting utan fara; då skall dem hasteligit förderf öfverkomma, lika som födslopinan qvinnone påkommer, som hafvandes är; och de skola icke kunna undfly.
4. Men I, käre bröder, ären icke uti mörkret, att den dagen, såsom en tjuf, skall få eder fatt.
5. Alle I ären ljusens barn, och dagsens barn; vi hörom icke nattene till, icke heller mörkret.
6. Så låter oss nu icke sofva, såsom de andre; utan låter oss vaka och nyktre vara;
7. Ty de som sofva, de sofva om nattena; och de som druckne äro, de äro druckne om nattena.
8. Men vi, som dagen tillhöre, skole nyktre vara, iklädde trones och kärlekens kräfveto, och salighetenes hopp för en hjelm.
9. Ty Gud hafver icke satt oss till vrede, utan att äga salighet, genom vår Herra Jesum Christum;
10. Den för oss död är; på det, ehvad vi vake eller sofve, skole vi lefva samt med honom.