23. Och hvad du och jag med hvarannan talat hafve, Herren vare emellan mig och dig i evig tid.
24. Så gömde David sig i markene; och då nymånaden kom, satte Konungen sig till bords till att äta.
25. Då nu Konungen hade satt sig i sitt rum, såsom han tillförene var van, utmed väggene, stod Jonathan upp; och Abner satte sig vid Sauls sido; och man saknade David i hans rum.
26. Och Saul talade den dagen intet; ty han tänkte, honom är något vederkommet, att han icke är ren.
27. På den andra nymånadsdagenom, då man saknade David i hans rum, sade Saul till sin son Jonathan: Hvi är icke Isai son kommen till bords, hvarken i går eller idag?