10. Och bidde ännu andra sju dagar, och lät än en tid flyga ut dufvona af arkenom.
11. Hon kom till honom emot aftonen, och si, hon förde i sin mun ett afbrutet olivelöf. Så förnam Noah, att vattnet var förfallet på jordene.
12. Men han töfvade ännu andra sju dagar, och lät så ena dufvo flyga ut, hvilken intet igen kom till honom.
13. På första och sjettehundrade årena af Noahs ålder, på första dagenom i första månadenom, förtorkades vattnet på jordene. Då lät Noah taket upp på arkenom, och såg, att jorden var torr.
14. Så vardt då jorden allstinges torr på sjunde och tjugonde dagenom i den andra månadenom.
15. Då talade Gud till Noah och sade:
16. Gack utur arkenom, du och din hustru, dine söner och dina söners hustrur med dig.