14. Då sände Pharao bort, och lät kalla Joseph, och de hade honom utu fängslet. Och han lät raka sig, och förvandla sin kläder, och kom in till Pharao.
15. Då sade Pharao till honom: Mig hafver drömt en dröm, och ingen är, som honom uttyder: Men jag hafver hört af dig sägas, att när du hörer en dröm, då uttyder du honom.
16. Joseph svarade Pharao, och sade: Det står icke mig till; men Gud skall dock förkunna Pharao det godt är.
17. Pharao sade till Joseph: Mig drömde, jag stod på strandene vid älfvena,
18. Och såg uppstiga af älfvene sju nöt, fet och skön, och de gingo i goda bet;
19. Och efter dem såg jag sju annor nöt uppstiga, tunn och fast vanskapeliga och magra; jag hafver icke i hela Egypten sett så vanskapeliga.
20. Och de sju vanskapeliga och magra nöten åto upp de sju första feta nöten.
21. Och då de hade ätit dem upp, syntes intet på dem, att de hade ätit dem, och voro vanskapeliga såsom tillförene. Då vaknade jag.
22. Och såg åter i minom dröm sju ax vuxen på enom stjelk full och tjock.
23. Derefter gingo upp sju torr ax tunn och förvissen.
24. Och de sju tunna axen uppslöko de sju torra axen. Och jag hafver sagt det mina spåmän; men de kunna icke tyda mig det ut.
25. Joseph svarade Pharao: Båda drömmarne, Pharao, äro ens. Gud förkunnar Pharao, hvad han göra vill.
26. De sju sköna nöten äro sju år, och de sju fulla axen äro ock de sju åren: Det är allt enahanda dröm.
27. De sju magra nöten och vanskapeliga, som efter de andra uppstigna äro, äro sju år; och de sju magra och förvissnade axen skola vara sju hård år.
28. Det är nu det jag sagt hafver till Pharao, att Gud undervisar Pharao, hvad han göra vill.
29. Si, sju år varda kommande med stor ymnoghet i hela Egypti lande.