1. Och tu år derefter hade Pharao en dröm, såsom han hade ståndit vid älfvena,
2. Och sett af älfvene uppstiga sju nöt skön och fet; och de gingo i goda bet.
3. Sedan såg han annor sju nöt uppstiga af älfvene, vanskapeliga och magra; och gingo jemte de andra på strandene vid älfvena.
4. Och de sju vanskapeliga och magra nöten åto upp de sju sköna och feta nöten. Då vaknade Pharao.
5. Och han somnade åter, och åter drömde honom, och såg, att sju ax full och tjock växte på enom stjelk.
6. Derefter såg han sju tunn förvissen ax uppgå.
7. Och de sju magra axen uppslukte de sju stora och fulla axen. Då vaknade Pharao, och såg, att det var en dröm.
8. Och då det vardt morgon, var hans ande bedröfvad; och skickade ut, och lät kalla alla spåmän i Egypten, och alla visa, och förtäljde dem sin dröm: Men der var ingen, som honom kunde uttyda för Pharao.
9. Då talade den öfverste skänken med Pharao, och sade: Jag kommer ihåg i dag mina synder.
10. Då Pharao var förtörnad på sina tjenare, och lade mig med den öfversta bakaren i fängelse, i hofmästarens hus;
11. Då drömde oss bådom i ene natt, hvar sin dröm, hvars uttydning hvarjom för sig pågalt.
12. Då var när oss en Ebreisk ung man, hofmästarens tjenare; honom förtäljde vi det, och han uttydde oss våra drömmar, hvarjom efter sinom dröm.