12. Men han sade: Häf upp din ögon, och si, gumrarne springa på de spräcklota, fläckota och brokota fåren; förty jag hafver allt sett, hvad Laban gör dig.
13. Jag är Gud i BethEl, der du hafver smort stenen, och gjort mig der ett löfte: Nu gör dig redo, och far utaf detta landet, och far in i ditt födsloland igen.
14. Då svarade Rachel och Lea, och sade till honom: Vi hafve hvarken del eller arf i vårs faders huse mer.
15. Hafver han dock hållit oss lika som främmande; förty han hafver sålt oss, och förtärt vårt värd.
16. Derföre hafver Gud frånvändt vårom fader hans rikedomar till oss och vår barn. Allt det Gud dig nu sagt hafver, det gör.
17. Så gjorde Jacob sig redo, och satte sin barn och hustrur på camelar;
18. Och förde bort all sin boskap, och alla sina håfvor, som han hade förvärfvat i Mesopotamien; på det han skulle komma till sin fader Isaac i Canaans land.
19. Men Laban var gången bort till att klippa sin hjord. Och Rachel stal sins faders beläter.
20. Alltså stal Jacob Laban af Syrien hjertat, att han honom icke tillsade, då han flydde.
21. Så flydde han, och allt det hans var gjorde sig redo, och for öfver älfvena, och stämde åt Gileads berg.
22. På tredje dagen vardt det Laban sagdt, att Jacob flydde.
23. Och han tog till sig sina bröder, och jagade efter honom sju dagsleder; och hinde honom på det berget Gilead.