16. Ty om de döde icke uppstå, så är icke heller Christus uppstånden.
17. Är Christus icke uppstånden, så är edor tro fåfäng; och så ären I ännu uti edra synder.
18. Så äro ock de förtappade, som i Christo afsomnade äro.
19. Om vi allenast i detta lifvet hafve hoppet till Christum, så äre vi uslast ibland alla menniskor.
20. Men nu är Christus uppstånden ifrå de döda, och vorden förstlingen ibland dem som sofva.
21. Efter döden är genom en mennisko, ock genom en mennisko de dödas uppståndelse.
22. Ty såsom alle dö uti Adam, så skola ock alle i Christo varda lefvande gjorde.
23. Hvar och en uti sin egen ordning; förstlingen Christus, sedan de som Christo tillhöra uti hans tillkommelse.
24. Sedan änden, då han öfverantvardar Gudi och Fadrenom riket; och aflägger all herradöme, och alla öfverhet och väldighet.
25. Ty han måste regnera, tilldess han lägger alla sina fiendar under sina fötter.
26. Den ytterste fienden döden skall varda borttagen.
27. Ty all ting hafver han lagt under hans fötter; så, när han säger, att all ting honom undergifven äro, är nog uppenbart, att han undantagen är, som honom all ting undergifvit hafver.
28. Då nu all ting honom undergifven äro, så varder ock då Sonen sjelf undergifven honom, som honom all ting undergifvit hafver; på det att Gud blifver allt i allom.
29. Hvad göra de eljest, som sig döpa låta öfver de döda? Om de döde ingalunda uppstå, hvi låta de sig då döpa öfver de döda?
30. Och hvi stå vi alltid uti fara?