1 Korinthierbrevet 14:8-16 Karl XII 1873 (SK73)

8. Så ock, om en basun gifver en ovissa röst, ho gör sig då redo till strids?

9. Så ock I, om I talen med tungomål, och icke talen det som förstås kan, huru skall man veta hvad taladt är? ty I talen i vädret.

10. Så mångahanda slag är på rösterna i verldene, och ingen af dem är otydelig.

11. När jag nu icke vet uttydningen på rösten, blifver jag honom, som talar, Barbarisk; och den, som talar, blifver för mig Barbarisk.

12. Sammalunda ock I, medan I faren efter andeliga gåfvor, vinnlägger eder om församlingens bästa, att I nog hafven.

13. Derföre, den som talar med tungomål, han bedje, att han må ock kunna det uttyda.

14. När jag nu beder med tungone, så beder min ande; men mitt sinne är utan frukt.

15. Huru skall det då gå till? Nämliga så: Jag skall bedja i andanom; jag skall ock bedja med sinnet; jag skall sjunga i andanom; jag skall ock sjunga med sinnet.

16. När du nu välsignar i andanom, huru skall då den, som står i dens olärdas stad, svara dig Amen på din tacksägelse; efter han icke förstår hvad du säger?

1 Korinthierbrevet 14