13. Derföre, den som talar med tungomål, han bedje, att han må ock kunna det uttyda.
14. När jag nu beder med tungone, så beder min ande; men mitt sinne är utan frukt.
15. Huru skall det då gå till? Nämliga så: Jag skall bedja i andanom; jag skall ock bedja med sinnet; jag skall sjunga i andanom; jag skall ock sjunga med sinnet.
16. När du nu välsignar i andanom, huru skall då den, som står i dens olärdas stad, svara dig Amen på din tacksägelse; efter han icke förstår hvad du säger?
17. Du säger väl en god tacksägelse; men den andre varder deraf intet förbättrad.
18. Jag tackar min Gud, att jag talar mer med tungomål, än I alle.
19. Men jag vill heldre tala i församlingene fem ord med mitt sinne, på det jag undervisa må andra, än eljest tiotusend ord med tungomål.